lördag 10 januari 2009

Vikten av landmärken för att locka turister

Turismen är en samhällelig företeelse som sträcker sig så långt tillbaka som civilisationens vagga. Dess utveckling har genom historien gått hand i hand med sociala, teknologiska, ekonomiska, och transportmässiga förändringar. Vissa faktorer som bestämmer vilka platser som är mest attraktiva ligger utanför destinationernas kontroll, men de flesta resmål kan säljas med mördande reklam, attraktioner och annat som skapar en stark ”pull factor”.

Det föreligger en enighet bland turistforskare att turistattraktionen, på grund av dess avgörande roll vad det gäller att attrahera besökande, är den viktigaste komponenten i turismsystemet. Det kan därför vara på sin plats att syna begreppet lite närmare innan vi går vidare i vår diskussion. Begreppet ”attraktion” inkluderar specifika attraktioner som till exempel slagfält och nöjesparker, och allmänna eller icke specifika attraktioner som exempelvis landskap och klimat.

Konceptet kan också vidgas och omfatta närhet till vänner och släktingar, eller ekonomiska möjligheter. Hur effektiva attraktionerna är beror på deras kvalitet, mångfald, unikhet, bärkraft (carrier capacity, dvs hur många som kan besöka attraktionen vid ett tillfälle) marknadsimage och tillgänglighet.

Attraktioner kan delas upp i två huvudtyper. Nämligen den redan existerande (berg, sjöar, slagfält) eller den skapade attraktionen (Disneyland, Skansen). Det är också vanligt med hybridformer av dessa två olika typer. Till exempel byggs det temaparker och köpcentra, etc., i anslutning till Niagara Falls.

Alla attraktioner är känsliga för skiftningar i det samtida modet, och sociala förändringar. Som exempel nämner han hur det för inte alls så länge sedan skulle anses otänkbart att ligga på en strand flera timmar i sträck i syfte att få en brunare hy. Dessa skiftningar eller förändringar är också illustrerande exempel på att destinationer alltid är beroende av faktorer som ligger utanför deras kontroll.

Sahlberg påpekar att attraktioners betydelse för mänskligt rumsligt beteende av naturliga skäl inte är ett nytt fenomen. ”Redan långt före Kristus drog Grekland och Rom stora skaror besökare från när och fjärran” (Sahlberg: 90). Dessa platsers dragningskraft förklaras av att de var den tidens stora imperier, såväl antika Grekland som Romerska riket var sin samtids kulturella epicentrer. Sahlberg menar att kulturens genomslagskraft är minst lika stor idag, och lyfter fram Bilbao som exempel. Den nordliga spanska staden befann sig i en nedåtgående spiral och man beslöt sig för en rejäl upplyftning av Bilbao som varumärke.

Detta gjorde man genom att låta uppföra ett museum (Guggenheim) som inte bara innebar ett lyft för kulturen i staden utan också innebar en total förändring av stadsbilden eftersom museet är ett arkitektoniskt mästerverk helt i klass med till exempel operahuset i Sydney.

Guggenheimmuseet betraktas nu som en magnifik symbol för den särpräglade baskiska kulturen, och har bidragit till en total succé för Bilbao som turiststad. Sahlberg menar att Stockholm skulle kunna göra något liknande om stadens styrande beslöt sig för att uppföra ett spektakulärt nobelcenter på en strategiskt vald lokation i staden. ”… vi har en unik, hittills, outnyttjad tillgång som skulle lyfta Stockholm och Sverige som nod i såväl vetenskapliga, utbildningsrelaterade, industriella som turistiska sammanhang … Här finns chansen att skapa ett vetenskapens Carnegie Hall eller Wimbledon” (Sahlberg: 99).

Något som ytterligare understryker att det faktiskt föreligger ett behov av en stark, svensk, mental prototyp ute i världen är att Newsweek för några år sedan hade en bild av Sergels torg på sitt jubileumsnummer av Nobelpriset… När ska svenskarna vakna?

Mer läsning: Sahlberg, Bengt (2001). Möten, människor & marknader : om turism och resande. Liber ekonomi: Malmö

Inga kommentarer: