Vi har hittills påvisat i bloggen att tolkningen är beroende av en rad olika faktorer, och kan se väldigt varierande ut beroende på vem som tolkar den. Detta illustreras till exempel väl av uttrycket ”Vinnarna är de som skriver historien”.
Vi har också diskuterat behovet av att angripa vilket ämne det än må vara, från flera olika vinklar. Vikten av mångfald i sin tolkning när det gäller vad som tolkas och hur man tolkar det kan inte understrykas nog. Till exempel bör tolkningen vad det gäller barn, tonåringar och äldre följa totalt olika angreppsvinklar. Tolkning måste vara att gå bortom den nakna presentationen av fakta och sträva mot en djupare innebörd och sanning. Det är alltid en fara med att förlita sig alltför blint på ny teknologi och vara för ”smal” i sin tolkning.
Ovanstående är något som alla tolkare av turismen betonar. Därför är det slående att så många utelämnar genusaspekten som ju blivit så framträdande i annan modern forskning under senare år, särskilt då när det gäller tolkning. Kanske anser många turismtolkare att män och kvinnor är så lika till sin natur, och sitt tänkande, att det inte föreligger en modell för ett specifikt kvinnligt, eller feministiskt, förhållningssätt till tolkandet av fakta.
Om så är fallet håller jag dock inte med. Huruvida kvinnor och män är födda olika, eller om Simone de Beauvoir hade rätt när hon sa att ”Man föds inte till kvinna, man blir det. Den gestalt som människohonan kommer att anta i samhället bestäms inte av något biologiskt, psykologiskt eller ekonomiskt öde, det är kulturklimatet som gestaltar det…” har egentligen ingen betydelse. Faktum kvarstår: det finns ett mer utpräglat manligt synsätt och ett mer distinkt kvinnligt dito.
Jag anser att inte minst historien skulle främjas av att belysas ur ett kvinnligt perspektiv. Dessutom tycks det föreligga ett behov av att lyfta fram kvinnornas roll i de stora historiska skeendena.
Kvinnornas roll i vårt historiska arv förbises alltför ofta detta leder till en undergrävande bild av kvinnors roll i det nutida samhället. Jones and Pay berör betydelsen av ett kvinnligt perspektiv när de skriver:
Existing structures and disciplinary divisions within museums need to be changed radically … Unless research strategies are devised to examine the dimensions of gender more fully, curators will continue to present a past devoid of women. Since the past reflects and reinforces the present, a re-evaluation of gender is also critical for change today. To that end, a feminist perspective is indispensable. It is also not remedial, because it questions what has long been labelled important, and is a political protest against making the past solely one of men (Holcombe: 53).
Holcomb sätter fingret på pudelns kärna och påpekar att hälften av mänsklighetens kollektiva upplevelse är och har varit kvinnlig (Holcomb: 1998). Men sanningen är den att tolkningen av historien är i huvudsak manlig. Den är tolkad av män, och lyfter fram männen ur det förflutna. ”There is ample evidence to support the view that built environments, both historical and contemporary, are supportive and reflective of male rather than female values and perspectives” (Holcomb. 39).
Holcomb illustrerar skevheten genom att lyfta fram alla de otaliga manliga statyer som står som symboler för vårt förflutna. Som exempel var det först 1915 som New York uppförde sin första kvinnliga staty. Denna staty föreställde Joanne de Arc och den tillhörande skriften till statyn konstaterar kort att hon föddes 1412 och brändes på ett bål 1431, alltså nämns inte ett ord om hennes framträdande roll i ett Frankrike som befann sig på gränsen till kollaps i det hundraåriga kriget mot England. För övrigt, påpekar Holcomb, finns det hundratals statyer av amerikanska presidenter i USA, varav ett flertal i New York. Men det var först 1996 som den första, och hittills enda, statyn av en presidentfru (Detta är mycket märkligt med tanke på de starka positioner presidentens fru brukar ha på den amerikanska politiska kartan). Uppfördes, nämligen av Eleanor Roosevelt.
I en studie av franska monument över första världskriget konstaterar Sherman (Holcomb: 1998) att de flesta presenterar manliga soldater, och i de få monument där kvinnorna figurerar gör de det endast i sina stereotypiska roller (exempelvis som sjuksköterska, gråtande, eller som allegoriska symboler för fred). Sherman hävdar att dessa monument inte bara speglar könsrollerna utan också hjälper till att förstärka dem. Faktum är förstås att kvinnor spelade en stor roll för krigsinsatsen för flera av de krigförande länderna under såväl första som andra världskriget. De var tvingade att ta över sysslor som männen annars ansvarade för (till exempel tillverkningen av vapen och ammunition i fabriker). Dessutom ingick flera tusen kvinnor i engelska armén under andra världskriget. Till exempel hade till uppgift att sköta radiokommunikationer, köra ambulanser.
Dessutom var det mestadels kvinnor som ansvarade för det viktiga luftvärnsskyddet i London. Men även om man lyfter blicken bort från krig och konflikter borde det finnas utrymme för tolkningar av historiens skeende som lyfter fram kvinnorna. Till exempel deras roll i hur samhällets värderingar och kultur har formats genom årets lopp. Hur deras roll i familjen har hjälpt till att skapa den sociala strukturen som den ser ut idag, etc.
Det växande intresset för den kvinnliga rollen i vårt kulturella och historiska arv är dock kantat av kontroverser. Enligt Holcomb är till exempel kvinnan som offer i historien något som är högst problematiskt. Vissa är rädda för att beskrivningen av kvinnor som offer, hur historiskt korrekt det än må vara, är någonting som de tror kan leda till att den nutida stereotypiska uppfattningen kvinnan som sårbar och utsatt förstärks och reproduceras. Dessutom råder det en uppfattning att manliga besökare på till exempel en utställning av kvinnlig historia skulle drabbas av en kollektiv skam på grund av ”the sins of the father” (Holcomb: 51) och att de därmed skulle välja att inte besöka sådana utställningar. Men, som vi lärt oss av Beck & Cable bör vi under inga omständigheter sprida ljus över en mörk historia i syfte att locka till sig mer besökare. Kvinnans roll måste lyftas upp ännu mer i det vetenskapliga rampskenet hur mörk historien än må vara. Tolkandets verktyg är till för att informera och skaka om i första hand, att underhålla är sekundärt.
En annan aspekt som jag nämnde inledningsvis är könens förmåga att se på samma sak med olika ögon. Det är därför, enligt min åsikt, att ”the fifteen guiding principles for interpreting nature and culture” utökas med ytterligare en princip. 16: ”Inget vetenskapligt skrå som ägnar sig åt att tolka bör domineras av endast ett kön eller en kulturellt eller åldersmässigt homogen grupp av människor. Mångfald av synsätt är nyckeln till en bred och sammansatt tolkning.”
Källa:
Holcomb, Briavel (1998). Gender and heritage interpretation. I. Uzxel, D. Ballantyne, R. (red). Stationary office: London
onsdag 31 december 2008
torsdag 18 december 2008
Tolkning - Normandie som exempel.
Det specifika budskapet, eller temat, som brukar framföras när det gäller invasionen av ”fortress Europe” den 6 juni 1944 är att amerikanerna befriade Europa från Hitlers järngrepp.
Detta budskap skapades redan av den amerikanska propagandamaskinen innan Frankrike ens befriats och har förstärkts och reproduceras ständigt av tillkommande historieskrivare, filmmakare i Hollywood och den amerikanska Tv-branschen. Den amerikanska propagandan var förstås nödvändig för att locka fler amerikanska män till värvningslokalerna, och ingjuta stridsmod i de franska partisanerna, och närliggande länder som vid tillfället befann sig under nazistisk ockupation.
Men, faktum är att denna tolkning av historien, att amerikanerna räddade demokratin i västvärlden från fascismen, är så utbredd och allmänt vedertagen att även engelska medier och historiker reproducerar detta budskap, trots att de bidrog med substantiella styrkor och materiell.
Detsamma kan sägas om Kanadensare, men flertalet länder därtill deltog också i operationen, till exempel polacker och australiensare. Men som sagt, budskapet som hörs tydligare än något annat genom de kanaler jag tidigare nämnt är just detta att det var här USA befriade världen från Hitler. Detta illustreras av ett citat angående Normandie från en officiell fransk turistbyrå: ”Normandie, denna frihetens jord, bjuder numera på en promenad genom ett slags friluftsmuseum som skildrar detta avgörande ögonblick i europeisk historia, det var här i samband med invasionen som friheten vanns tillbaka, och det var här som det avgörande ögonblicket i andra världskriget skedde."
Under senare år har dock flera historiska revisionister börjat omvärdera betydelsen av dagen D i allmänhet och amerikanernas roll i krigsskeendet i synnerhet. Visserligen är det ingen som ifrågasätter betydelsen av de amerikanska hjälpsändningarna, ekonomiska och militäriska lånen till sina allierade. Däremot har man börjat ifrågasätta huruvida landstigningen av Normandie verkligen var huvudorsaken till att tyskarna till slut fick erkänna sig besegrade. Sovjetunionens roll har istället lyfts upp ur skuggan, och många menar att när operation overlord (dagen D) iscensättes sommaren 1944 var tyskarna i praktiken så gott som redan slagna.
Man menar att Hitler förlorade kriget 1943, först i Stalingrad (General Paulus 6: e arme på ca 300 000 man dödades eller tillfångatogs i Stalingrad mellan åren 1942-1943.) och sedan när operation citadell misslyckades i slaget om Kursk senare samma år. Tyskarna befann sig hela tiden i reträtt efter Kursk, och det var bara en tidsfråga innan ryssarna nådde Berlin, med eller utan hjälp från de allierade. Så, den nya tolkningen innebär alltså att de allierades landstigning inte i sig besegrade Hitler, utan snarare påskyndade hans fall.
Även om denna nya tolkning skulle bli allmänt vedertagen betvivlar jag att den har någon betydelse för Normandie som attraktion. Det kommer inte att innebära att den stora turistskaran som varje år besöker de landstigningsplatserna minskar i omfång. Omtolkningen förringar inte heller modet hos de allierades soldater, det påverkar inte heller faktumet att landstigningen var mycket spektakulär, och den största i sitt slag någonsin. Däremot innebär kanske tolkningen att vissa av dem som deltog i operation overlord upplever det som att deras plats i historien blivit reducerad.
Poängen är att när en reviderad tolkning lyfter upp något nytt i ljuset, är det alltid något annat som får stiga åt sidan. I vissa fall kan en omtolkning till och med innebära att vissa historiska handlingar som upplevts som goda eller nödvändiga omskapas till att ses som något ont. Beck & Cable hävdar att en svårighet som uppstår i tolkningen av historien är att de värderingar som formar vår tolkning av historiska fakta ändras med tiden (Beck & Cabvle: 1991) Fakta vad det gäller mänskliga handlingar ifrågasätts inte, men historikerna och samhället i stort tilldelar nya betydelser och motiv för historiska handlingar med en utgångspunkt tagen i det samtida etiska klimatet. Detta medför att vår uppfattning om vissa historiska individers handlingar skiftas.
Beck & Cable nämner Custer och Columbus och påpekar att dessa två män har gått från att vara hjältar till skurkar i historien. Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Och fler kommer att läggas till på denna icke så önskvärda lista vad det lider. Det är jag säker på. Så småningom kommer man säkert att börja ifrågasätta den helgonförklarade Churchills handlingar också. Han var trots allt den första som bombade Kurderna i Irak med kemiska stridsmedel (Han beordrade bombningen eftersom de motsatte sig britternas koloniala intressen i området strax efter krigsslutet).
Jag berörde redan i inledningen vilka som tolkar en attraktion eller händelse. Beck & Cable berör också ämnet, som är ett potentiellt problem inom alla attraktioner som sysslar med historia i någon form: ”The lure of potential profits may corrupt heritage interpretation by determining which themes will be presented and in what ways … add script writers, exhibit designers, and theatrical producers to that list” (Beck & Cable: 74). Problemet är mycket vanligt, och något som alla bör ha i åtanke när man insuper ”berättelser” eller tolkningar om vad det än må vara. Som exempel: kommersiella och offentliga institutioner som får sin inkomst genom inträdesbiljetter kan ibland ”spetsa” sin historiska presentation så att den blir mer attraktiv för publiken, även om det sker på bekostnad av sanningen. Ofta rationaliseras detta genom att de hänvisar till ”artistisk frihet”, eller så avfärdar man kritiken med att ingen ändå kommer att upptäcka felaktigheterna.
Beck & Cable förespråkar dock att en nolltolerans mot alla former av historieförvanskningar. Som ett illustrerande exempel lyfter de fram Disneys planer som gick ut på att skapa en historiepark i USA där arrangörerna skulle lyfta fram mörka kapitel i USA:s historia, som till exempel slavhandeln, och kriget i Vietnam. Den grundläggande idén med konceptet skulle vara att besökaren skulle lämna parken med ett leende på läpparna: ”We don´t want people to come out with a sour face. It is going to be fun with a capital F” (Beck & Cable: 75), sa den tilltänkta föreståndaren om det hela. Oroliga röster hördes genast som menade att ju mer Disney förvandlar historien till myt och förvandlar USA till ett sagoland ju populärare blir parken. Dessutom är det lätt att föreställa sig att de svartas intresseorganisationer, och krigsveteraner inte var alltför roade av idén eftersom den kastade ett trivialiserande ljus över deras kollektiva upplevelser. Men, lyckligtvis förverkligade Disney aldrig sina idéer.
De menar också att tolkare ofta fokuserar på relativt okontroversiella aspekter av krig, som till exempel teknologi eller strategi, medan de mer eller mindre ignorerar krigets grymheter, och dess effekt på samhället i stort. En tolkningsteknik som i synnerhet brukar glorifiera eller trivialisera krigets grymhet är reenactments (återskapningar av till exempel ett känt slag) som ofta fokuserar på selektiva aspekter av ett krig. Till exempel tenderar återskapningar av andra världskriget i USA inrikta sig på nostalgiska och ljusa aspekter som den bejublade hemkomsten, eller Glenn Millers glada dansmusik, eller hur enat och patriotiskt landet var under krigsåren. Detta torde också gälla för filmer enligt min åsikt. Till exempel började Steven Spielbergs ”Rädda menige Ryan” med den kanske mest autentiska skildring av landstigningen vid Normandie som någonsin skådats. Men efter den första halvtimmen gick filmen snabbt över i ett sedvanligt något glorifierat Hollywood-tempo.
Hur långt ska då tolkaren gå i sina försök att presentera död och förstörelse? Som vi pratade om förut anser Beck & Cable att denne bör försöka gå utanför statistiska siffror och presentera en helhet. Men problemet är att när tolkarna försöker se bortom statistiken för slagfält löper de risk att glorifiera eller trivialisera krigets råhet, och därmed såra människor i processen. Men, tolkning bör som sagt vara underhållande medryckande och underhållande för att fånga intresset hos publiken. Hur gör man då detta när ämnet är krig? ”To responsibly interpret war, it is necessary to include the tragic social impacts. However it is unnecessary to include these in a gruesome, sensationalistic manner that distracts from interpretive objects or offends audience members” (Beck & Cable: 75). De poängterar också något mycket viktigt i sammanhanget. Nämligen att publiken vid krigsattraktioner ofta kommer från båda sidor. Det är alltså viktigt att tolkaren, för att nämna några exempel, håller i åtanke att även amerikanska urinvånare besöker slaget vid Little Bighorn, att japaner besöker Pearl Harbor, och människor från södern besöker Gettysburg. Och i mitt exempel Dagen D bör man förstås hålla i åtanke att även tyskar dog vid dess stränder.
Källa:
Beck, Larry, Cable, Ted (1991). Interpretation for the 21st century: Fifteen guiding principles for interpreting Nature and Culture. Sagamore publishing: United States
Detta budskap skapades redan av den amerikanska propagandamaskinen innan Frankrike ens befriats och har förstärkts och reproduceras ständigt av tillkommande historieskrivare, filmmakare i Hollywood och den amerikanska Tv-branschen. Den amerikanska propagandan var förstås nödvändig för att locka fler amerikanska män till värvningslokalerna, och ingjuta stridsmod i de franska partisanerna, och närliggande länder som vid tillfället befann sig under nazistisk ockupation.
Men, faktum är att denna tolkning av historien, att amerikanerna räddade demokratin i västvärlden från fascismen, är så utbredd och allmänt vedertagen att även engelska medier och historiker reproducerar detta budskap, trots att de bidrog med substantiella styrkor och materiell.
Detsamma kan sägas om Kanadensare, men flertalet länder därtill deltog också i operationen, till exempel polacker och australiensare. Men som sagt, budskapet som hörs tydligare än något annat genom de kanaler jag tidigare nämnt är just detta att det var här USA befriade världen från Hitler. Detta illustreras av ett citat angående Normandie från en officiell fransk turistbyrå: ”Normandie, denna frihetens jord, bjuder numera på en promenad genom ett slags friluftsmuseum som skildrar detta avgörande ögonblick i europeisk historia, det var här i samband med invasionen som friheten vanns tillbaka, och det var här som det avgörande ögonblicket i andra världskriget skedde."
Under senare år har dock flera historiska revisionister börjat omvärdera betydelsen av dagen D i allmänhet och amerikanernas roll i krigsskeendet i synnerhet. Visserligen är det ingen som ifrågasätter betydelsen av de amerikanska hjälpsändningarna, ekonomiska och militäriska lånen till sina allierade. Däremot har man börjat ifrågasätta huruvida landstigningen av Normandie verkligen var huvudorsaken till att tyskarna till slut fick erkänna sig besegrade. Sovjetunionens roll har istället lyfts upp ur skuggan, och många menar att när operation overlord (dagen D) iscensättes sommaren 1944 var tyskarna i praktiken så gott som redan slagna.
Man menar att Hitler förlorade kriget 1943, först i Stalingrad (General Paulus 6: e arme på ca 300 000 man dödades eller tillfångatogs i Stalingrad mellan åren 1942-1943.) och sedan när operation citadell misslyckades i slaget om Kursk senare samma år. Tyskarna befann sig hela tiden i reträtt efter Kursk, och det var bara en tidsfråga innan ryssarna nådde Berlin, med eller utan hjälp från de allierade. Så, den nya tolkningen innebär alltså att de allierades landstigning inte i sig besegrade Hitler, utan snarare påskyndade hans fall.
Även om denna nya tolkning skulle bli allmänt vedertagen betvivlar jag att den har någon betydelse för Normandie som attraktion. Det kommer inte att innebära att den stora turistskaran som varje år besöker de landstigningsplatserna minskar i omfång. Omtolkningen förringar inte heller modet hos de allierades soldater, det påverkar inte heller faktumet att landstigningen var mycket spektakulär, och den största i sitt slag någonsin. Däremot innebär kanske tolkningen att vissa av dem som deltog i operation overlord upplever det som att deras plats i historien blivit reducerad.
Poängen är att när en reviderad tolkning lyfter upp något nytt i ljuset, är det alltid något annat som får stiga åt sidan. I vissa fall kan en omtolkning till och med innebära att vissa historiska handlingar som upplevts som goda eller nödvändiga omskapas till att ses som något ont. Beck & Cable hävdar att en svårighet som uppstår i tolkningen av historien är att de värderingar som formar vår tolkning av historiska fakta ändras med tiden (Beck & Cabvle: 1991) Fakta vad det gäller mänskliga handlingar ifrågasätts inte, men historikerna och samhället i stort tilldelar nya betydelser och motiv för historiska handlingar med en utgångspunkt tagen i det samtida etiska klimatet. Detta medför att vår uppfattning om vissa historiska individers handlingar skiftas.
Beck & Cable nämner Custer och Columbus och påpekar att dessa två män har gått från att vara hjältar till skurkar i historien. Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Och fler kommer att läggas till på denna icke så önskvärda lista vad det lider. Det är jag säker på. Så småningom kommer man säkert att börja ifrågasätta den helgonförklarade Churchills handlingar också. Han var trots allt den första som bombade Kurderna i Irak med kemiska stridsmedel (Han beordrade bombningen eftersom de motsatte sig britternas koloniala intressen i området strax efter krigsslutet).
Jag berörde redan i inledningen vilka som tolkar en attraktion eller händelse. Beck & Cable berör också ämnet, som är ett potentiellt problem inom alla attraktioner som sysslar med historia i någon form: ”The lure of potential profits may corrupt heritage interpretation by determining which themes will be presented and in what ways … add script writers, exhibit designers, and theatrical producers to that list” (Beck & Cable: 74). Problemet är mycket vanligt, och något som alla bör ha i åtanke när man insuper ”berättelser” eller tolkningar om vad det än må vara. Som exempel: kommersiella och offentliga institutioner som får sin inkomst genom inträdesbiljetter kan ibland ”spetsa” sin historiska presentation så att den blir mer attraktiv för publiken, även om det sker på bekostnad av sanningen. Ofta rationaliseras detta genom att de hänvisar till ”artistisk frihet”, eller så avfärdar man kritiken med att ingen ändå kommer att upptäcka felaktigheterna.
Beck & Cable förespråkar dock att en nolltolerans mot alla former av historieförvanskningar. Som ett illustrerande exempel lyfter de fram Disneys planer som gick ut på att skapa en historiepark i USA där arrangörerna skulle lyfta fram mörka kapitel i USA:s historia, som till exempel slavhandeln, och kriget i Vietnam. Den grundläggande idén med konceptet skulle vara att besökaren skulle lämna parken med ett leende på läpparna: ”We don´t want people to come out with a sour face. It is going to be fun with a capital F” (Beck & Cable: 75), sa den tilltänkta föreståndaren om det hela. Oroliga röster hördes genast som menade att ju mer Disney förvandlar historien till myt och förvandlar USA till ett sagoland ju populärare blir parken. Dessutom är det lätt att föreställa sig att de svartas intresseorganisationer, och krigsveteraner inte var alltför roade av idén eftersom den kastade ett trivialiserande ljus över deras kollektiva upplevelser. Men, lyckligtvis förverkligade Disney aldrig sina idéer.
De menar också att tolkare ofta fokuserar på relativt okontroversiella aspekter av krig, som till exempel teknologi eller strategi, medan de mer eller mindre ignorerar krigets grymheter, och dess effekt på samhället i stort. En tolkningsteknik som i synnerhet brukar glorifiera eller trivialisera krigets grymhet är reenactments (återskapningar av till exempel ett känt slag) som ofta fokuserar på selektiva aspekter av ett krig. Till exempel tenderar återskapningar av andra världskriget i USA inrikta sig på nostalgiska och ljusa aspekter som den bejublade hemkomsten, eller Glenn Millers glada dansmusik, eller hur enat och patriotiskt landet var under krigsåren. Detta torde också gälla för filmer enligt min åsikt. Till exempel började Steven Spielbergs ”Rädda menige Ryan” med den kanske mest autentiska skildring av landstigningen vid Normandie som någonsin skådats. Men efter den första halvtimmen gick filmen snabbt över i ett sedvanligt något glorifierat Hollywood-tempo.
Hur långt ska då tolkaren gå i sina försök att presentera död och förstörelse? Som vi pratade om förut anser Beck & Cable att denne bör försöka gå utanför statistiska siffror och presentera en helhet. Men problemet är att när tolkarna försöker se bortom statistiken för slagfält löper de risk att glorifiera eller trivialisera krigets råhet, och därmed såra människor i processen. Men, tolkning bör som sagt vara underhållande medryckande och underhållande för att fånga intresset hos publiken. Hur gör man då detta när ämnet är krig? ”To responsibly interpret war, it is necessary to include the tragic social impacts. However it is unnecessary to include these in a gruesome, sensationalistic manner that distracts from interpretive objects or offends audience members” (Beck & Cable: 75). De poängterar också något mycket viktigt i sammanhanget. Nämligen att publiken vid krigsattraktioner ofta kommer från båda sidor. Det är alltså viktigt att tolkaren, för att nämna några exempel, håller i åtanke att även amerikanska urinvånare besöker slaget vid Little Bighorn, att japaner besöker Pearl Harbor, och människor från södern besöker Gettysburg. Och i mitt exempel Dagen D bör man förstås hålla i åtanke att även tyskar dog vid dess stränder.
Källa:
Beck, Larry, Cable, Ted (1991). Interpretation for the 21st century: Fifteen guiding principles for interpreting Nature and Culture. Sagamore publishing: United States
måndag 15 december 2008
TOLKNING, PLATSIDENTITET, NATIONALIDENTITET OCH AUTENCITET
Tolkning är alltid subjektivt oavsett vilket område man söker tolka. Turismen är inget undantag. Att tolka innebär alltid att en viss sida av myntet fokuseras på bekostnad av den andra sidan.
Själva begreppet är dessutom diffust och är inom alla vetenskapliga fält ständigt utsatt för kritik, eftersom någon alltid anser sig besitta ett bättre instrument för tolkning än den andra. Men när en tolkning av ett landskap eller attraktion fungerar kan den, som Beck & Cable uttrycker det, hjälpa människor att se bortom deras egna förmågor - den kan berika en uppvevelse av en ett landskap eller attraktion till att bli i det närmaste magisk. Därför ska vi titta närmare begreppet tolkning inom den turistvetenskapliga sfären.
Syfte:
Syftet med denna artikelserie är trehövdad. Först skall vi beskriva tolkningen rent praktiskt. Till exempel vad innebär begreppet, vad för sorts information är det som ges till besökare? Och vilka är medierna och kanalerna som används i denna process?
Sedan skall vi diskutera ur ett kritiskt perspektiv vems/vilkas attraktion det är som blir framställd, eller försummade. Vi skall undersöka var informationen kommer ifrån, med andra ord vem eller vilka krafter påverkar informationen som återges? Och vad kan det innebära för dem vars attraktioner framställs?
Slutligen skall det framställas sätt som kan resultera i en intressantare tolkning. De olika tolkningsperspektiven skall synas och möjligen revideras i syfte att få fram en annorlunda tolkning.
Vad är tolkning, och vilka medier används i processen?
Enligt Beck & Cable är tolkning en utbildningsmässig aktivitet (Beck & Cable: 1991) som syftar till att blottlägga sanningar om vår kultur och naturresurser. Genom olika medier, till exempel samtal, guidade turer, och utställningar förstärker tolkningen vår förståelse, uppskattning. Detta i sin tur leder till en starkare önskan att skydda våra historiska landmärken och natur. De fortsätter sitt resonemang och hävdar att tolkning är en informerande och inspirerande process som hela tiden förekommer i våra naturreservat, skogar, vildmark, zoo, museer, och kulturella platser. Exempel på sådana ställen i Sverige kan vara Kolmården, skansen, slottet, gamla stan, etc. Mer kända ställen utomlands inkluderar vitt skilda ställen som kinesiska muren, Grand Canyon, Alamo, stora barriärrevet, pyramiderna, etc. Alla dessa ställen har förstås en stark attraktionskraft, men genom tolkning kan vi tillskansa oss en större uppskattning för deras skönhet och mening.
Det är just mening som är ett nyckelord för Beck & Cable. För dem innebär tolkning att ge mening åt ett ”främmande” landskap eller händelse som skett eller sker: ”What is being translated (say glacification of Yosemite Valley, ecosystem dynamics at Yellowstone, or events surrounding the battle att Gettysburg) may well be 'foreign' to substantial number of visitors. The interpreter elucidates technical information about the geology, ecology, or history of an area in a straight forward, understandable, and engaging manner” (Beck & Cable: 1). Varje tolkare skall dessutom sträva efter att kommunicera en känsla av varje plats unikhet, platsens historiska betydelse, på ett personligt och individuellt sätt. De mest effektiva tolkarna framkallar, enligt Beck & Cable, förundran, fascination, inspiration, och starka känslor hos åhöraren. Detta kräver förstås att tolkarna är pedagogiska och kunniga på området de har ansvar för.
Den form av tolkning som återges för besökare kan tänkas vara rena fakta om ett områdes historia, eller fauna, osv. På ett zoo kan det ges information om djurens naturliga hemvist och deras situation där, osv. En vandringsled behöver tolkas tydligt så att det framgår hur man skall förhålla sig till den utan att råka ut för några faror längs vandringen. Det är i det sistnämnda exemplet alldeles extra tydligt hur viktigt det är att tolkarna har rätt utbildning och engagemang för sin uppgift. För vid vissa tillfällen är det mer än bara turistens upplevelse av en plats eller attraktion som kan gå i kras.
Tolkning kommer i många skepnader. Personlig tolkning (Beck & Cable: 1991) syftar till samtal på tu man hand, demonstreringar, dockshower, levandegjord historia (living history), historieberättande, naturpromenader, och guidade turer. Dessa former av tolkning kan förekomma i auditoriums, utomhusarenor, längs en vandringsled, eller i historiska sajter eller byggnader, etc. De opersonliga (nonpersonal) tolkningarna innefattar allt från turistinformation i form av broschyrer, vykort, skyltar, datoranimeringar, Internet, radioutsändningar från inuti till exempel en nöjespark, självguidade vandringsleder och interaktiva datorer.
Fler medier som används inom tolkningen är hologram och animatronics (Beck & Cable: 1991), det vill säga robotar. Dessa robotar har mer eller mindre rörliga munnar, och vissa rörliga kroppsdelar. Denna rörliga och talande figur kan hjälpa till att attrahera besökare och hålla intresset vid liv under en demonstration.
TV-generationen, påpekar Beck & Cable, är nuförtiden helt integrerad med videoteknologin. Videoapparater och videokameror finns i var mans hem. Detta, i kombination med att det är billigare, har medfört att videomediet har ersatt diabildshower, det klassiska filmformatet, och personliga presentationer på de flesta anläggningar.
Ett annat intressant sätt att få ut information dessa dagar är de olika utrustningarna för distansundervisning. Dessa system använder sig av satelliter (eller Internet) för att återge livesändningar. Nya tjänster som Google Maps hjälper människor att tolka världen ur ett helt nytt perspektiv.
Datorprestandan har utvecklats i en explosionsartad takt det senaste decenniet. Detta har möjliggjort att interaktiva datordemonstrationer har blivit allt vanligare. Tekniken kan användas på flera sätt. Till exempel som referenshjälpmedel, som personliga guider, eller som simulationer eller utbildande spel (edutainment). Sedan använder sig också turistindustrin av DVD-skivor för att kunna få ut en större mängd material på ett enkelt och billigt sätt till den stora publiken. Digitalkameran dessutom ett enkelt verktyg att använda sig av. Den är snabb, billig, och erbjuder större möjligheter för användaren.
Många tolkningar skapas också genom historieböcker, och dokumentärer om historia, samt böcker om och dokumentärer om städer/landskap/länder/attraktioner, och så vidare. Myter skapas och förkastas hela tiden genom fiktiva eller faktamässiga tolkningar. Attraktionen Hollywood är ett bra exempel. Vissa tolkningar av stadsdelen är romantiska och målar upp en bild av flärd och glamour, en symbol för det rika Amerika och dess välmående stjärnor.
En annan bild (inom såväl facktolkningar, som i film, böcker och musik) målar dock upp en annan bild av Hollywood. I denna tolkning är ”drömfabriken” en utbränd stadsdel som symboliserar Amerikas ekonomiska och moraliska förfall. När man väl besöker Hollywood inser man förstås att alla tolkningar har rätt, och alla har fel. Det vill säga, det ligger i tolkningens natur att måla upp en bild som är svart eller vit, medan sanningen som oftast ligger någonstans mittemellan. Det är alltså viktigt att hela tiden försöka sätta tolkningar i sitt rätta sammanhang, och ifrågasätta tolkarens motiv, eller om det finns alternativa tolkningar, och så vidare. Därför ska vi nu ta en titt på tolkningen ur ett mer kritiskt perspektiv.
Tolkning ur ett kritiskt perspektiv
Beck & Cable understryker att det är viktigt att presentera en helhet i sin tolkning, men därmed inte sagt att tolkaren skall inkludera alla fakta. Det är helt enkelt omöjligt att inkludera alla fakta i berättelsen av en plats. Åhörarens minne klarar helt enkelt inte av att bearbeta mer än en viss mängd fakta, det är därför viktigt att tolkaren noggrant väljer vilka aspekter som skall täckas och vilka som kan exkluderas. Parollen är”fokuserad helhet”:
”For example, from battlefields where thousands fell, to local sties memorializing those who fought in an almost forgotten skirmish, interpretive media often focus on technical descriptions of the weapons and the numbers and affiliation of dead and wounded. The statistics are often presented, and read, like a baseball boxscore. Self-guiding nature trails often offer an abundance of information … the information will exceed capabilities for even short-term memory … the interpretation should support a focused whole” (Beck & Cable: 48).
De fortsätter sitt resonemang och menar att tolkning presenterad som en helhet med mening applicerad till fakta som presenteras gör att besökarna/åhörarna utbildas I en större grad. Nyckeln till att uppnå detta är att välja ut starka och belönande teman av den händelse/attraktion/landskap man önskar beskriva. Urvalet görs med hjälp av temabaserad tolkning. Med tema i det här sammanhanget menas att man framför ett specifikt budskap. Teman är innebörder som tolkaren vill att lyssnaren skall förstå och ta till sig. Denna ”approach” eliminerar risken att en rad fakta som inte har något med varandra att göra presenteras. En annan fördel med denna metod är att det visat sig att folk kommer ihåg teman, men inte fakta.
Källa:
Själva begreppet är dessutom diffust och är inom alla vetenskapliga fält ständigt utsatt för kritik, eftersom någon alltid anser sig besitta ett bättre instrument för tolkning än den andra. Men när en tolkning av ett landskap eller attraktion fungerar kan den, som Beck & Cable uttrycker det, hjälpa människor att se bortom deras egna förmågor - den kan berika en uppvevelse av en ett landskap eller attraktion till att bli i det närmaste magisk. Därför ska vi titta närmare begreppet tolkning inom den turistvetenskapliga sfären.
Syfte:
Syftet med denna artikelserie är trehövdad. Först skall vi beskriva tolkningen rent praktiskt. Till exempel vad innebär begreppet, vad för sorts information är det som ges till besökare? Och vilka är medierna och kanalerna som används i denna process?
Sedan skall vi diskutera ur ett kritiskt perspektiv vems/vilkas attraktion det är som blir framställd, eller försummade. Vi skall undersöka var informationen kommer ifrån, med andra ord vem eller vilka krafter påverkar informationen som återges? Och vad kan det innebära för dem vars attraktioner framställs?
Slutligen skall det framställas sätt som kan resultera i en intressantare tolkning. De olika tolkningsperspektiven skall synas och möjligen revideras i syfte att få fram en annorlunda tolkning.
Vad är tolkning, och vilka medier används i processen?
Enligt Beck & Cable är tolkning en utbildningsmässig aktivitet (Beck & Cable: 1991) som syftar till att blottlägga sanningar om vår kultur och naturresurser. Genom olika medier, till exempel samtal, guidade turer, och utställningar förstärker tolkningen vår förståelse, uppskattning. Detta i sin tur leder till en starkare önskan att skydda våra historiska landmärken och natur. De fortsätter sitt resonemang och hävdar att tolkning är en informerande och inspirerande process som hela tiden förekommer i våra naturreservat, skogar, vildmark, zoo, museer, och kulturella platser. Exempel på sådana ställen i Sverige kan vara Kolmården, skansen, slottet, gamla stan, etc. Mer kända ställen utomlands inkluderar vitt skilda ställen som kinesiska muren, Grand Canyon, Alamo, stora barriärrevet, pyramiderna, etc. Alla dessa ställen har förstås en stark attraktionskraft, men genom tolkning kan vi tillskansa oss en större uppskattning för deras skönhet och mening.
Det är just mening som är ett nyckelord för Beck & Cable. För dem innebär tolkning att ge mening åt ett ”främmande” landskap eller händelse som skett eller sker: ”What is being translated (say glacification of Yosemite Valley, ecosystem dynamics at Yellowstone, or events surrounding the battle att Gettysburg) may well be 'foreign' to substantial number of visitors. The interpreter elucidates technical information about the geology, ecology, or history of an area in a straight forward, understandable, and engaging manner” (Beck & Cable: 1). Varje tolkare skall dessutom sträva efter att kommunicera en känsla av varje plats unikhet, platsens historiska betydelse, på ett personligt och individuellt sätt. De mest effektiva tolkarna framkallar, enligt Beck & Cable, förundran, fascination, inspiration, och starka känslor hos åhöraren. Detta kräver förstås att tolkarna är pedagogiska och kunniga på området de har ansvar för.
Den form av tolkning som återges för besökare kan tänkas vara rena fakta om ett områdes historia, eller fauna, osv. På ett zoo kan det ges information om djurens naturliga hemvist och deras situation där, osv. En vandringsled behöver tolkas tydligt så att det framgår hur man skall förhålla sig till den utan att råka ut för några faror längs vandringen. Det är i det sistnämnda exemplet alldeles extra tydligt hur viktigt det är att tolkarna har rätt utbildning och engagemang för sin uppgift. För vid vissa tillfällen är det mer än bara turistens upplevelse av en plats eller attraktion som kan gå i kras.
Tolkning kommer i många skepnader. Personlig tolkning (Beck & Cable: 1991) syftar till samtal på tu man hand, demonstreringar, dockshower, levandegjord historia (living history), historieberättande, naturpromenader, och guidade turer. Dessa former av tolkning kan förekomma i auditoriums, utomhusarenor, längs en vandringsled, eller i historiska sajter eller byggnader, etc. De opersonliga (nonpersonal) tolkningarna innefattar allt från turistinformation i form av broschyrer, vykort, skyltar, datoranimeringar, Internet, radioutsändningar från inuti till exempel en nöjespark, självguidade vandringsleder och interaktiva datorer.
Fler medier som används inom tolkningen är hologram och animatronics (Beck & Cable: 1991), det vill säga robotar. Dessa robotar har mer eller mindre rörliga munnar, och vissa rörliga kroppsdelar. Denna rörliga och talande figur kan hjälpa till att attrahera besökare och hålla intresset vid liv under en demonstration.
TV-generationen, påpekar Beck & Cable, är nuförtiden helt integrerad med videoteknologin. Videoapparater och videokameror finns i var mans hem. Detta, i kombination med att det är billigare, har medfört att videomediet har ersatt diabildshower, det klassiska filmformatet, och personliga presentationer på de flesta anläggningar.
Ett annat intressant sätt att få ut information dessa dagar är de olika utrustningarna för distansundervisning. Dessa system använder sig av satelliter (eller Internet) för att återge livesändningar. Nya tjänster som Google Maps hjälper människor att tolka världen ur ett helt nytt perspektiv.
Datorprestandan har utvecklats i en explosionsartad takt det senaste decenniet. Detta har möjliggjort att interaktiva datordemonstrationer har blivit allt vanligare. Tekniken kan användas på flera sätt. Till exempel som referenshjälpmedel, som personliga guider, eller som simulationer eller utbildande spel (edutainment). Sedan använder sig också turistindustrin av DVD-skivor för att kunna få ut en större mängd material på ett enkelt och billigt sätt till den stora publiken. Digitalkameran dessutom ett enkelt verktyg att använda sig av. Den är snabb, billig, och erbjuder större möjligheter för användaren.
Många tolkningar skapas också genom historieböcker, och dokumentärer om historia, samt böcker om och dokumentärer om städer/landskap/länder/attraktioner, och så vidare. Myter skapas och förkastas hela tiden genom fiktiva eller faktamässiga tolkningar. Attraktionen Hollywood är ett bra exempel. Vissa tolkningar av stadsdelen är romantiska och målar upp en bild av flärd och glamour, en symbol för det rika Amerika och dess välmående stjärnor.
En annan bild (inom såväl facktolkningar, som i film, böcker och musik) målar dock upp en annan bild av Hollywood. I denna tolkning är ”drömfabriken” en utbränd stadsdel som symboliserar Amerikas ekonomiska och moraliska förfall. När man väl besöker Hollywood inser man förstås att alla tolkningar har rätt, och alla har fel. Det vill säga, det ligger i tolkningens natur att måla upp en bild som är svart eller vit, medan sanningen som oftast ligger någonstans mittemellan. Det är alltså viktigt att hela tiden försöka sätta tolkningar i sitt rätta sammanhang, och ifrågasätta tolkarens motiv, eller om det finns alternativa tolkningar, och så vidare. Därför ska vi nu ta en titt på tolkningen ur ett mer kritiskt perspektiv.
Tolkning ur ett kritiskt perspektiv
Beck & Cable understryker att det är viktigt att presentera en helhet i sin tolkning, men därmed inte sagt att tolkaren skall inkludera alla fakta. Det är helt enkelt omöjligt att inkludera alla fakta i berättelsen av en plats. Åhörarens minne klarar helt enkelt inte av att bearbeta mer än en viss mängd fakta, det är därför viktigt att tolkaren noggrant väljer vilka aspekter som skall täckas och vilka som kan exkluderas. Parollen är”fokuserad helhet”:
”For example, from battlefields where thousands fell, to local sties memorializing those who fought in an almost forgotten skirmish, interpretive media often focus on technical descriptions of the weapons and the numbers and affiliation of dead and wounded. The statistics are often presented, and read, like a baseball boxscore. Self-guiding nature trails often offer an abundance of information … the information will exceed capabilities for even short-term memory … the interpretation should support a focused whole” (Beck & Cable: 48).
De fortsätter sitt resonemang och menar att tolkning presenterad som en helhet med mening applicerad till fakta som presenteras gör att besökarna/åhörarna utbildas I en större grad. Nyckeln till att uppnå detta är att välja ut starka och belönande teman av den händelse/attraktion/landskap man önskar beskriva. Urvalet görs med hjälp av temabaserad tolkning. Med tema i det här sammanhanget menas att man framför ett specifikt budskap. Teman är innebörder som tolkaren vill att lyssnaren skall förstå och ta till sig. Denna ”approach” eliminerar risken att en rad fakta som inte har något med varandra att göra presenteras. En annan fördel med denna metod är att det visat sig att folk kommer ihåg teman, men inte fakta.
Källa:
onsdag 10 december 2008
En blick in i framtiden
Vi har hittills gått igenom hur våra resvanor följer den generella samhällsutvecklingen. I turismens begynnelse var det endast de välbeställda som hade råd att resa och rekreera sig i flotta nöjesanläggningar eller vid havet. Men i takt med industrialiseringen, demokratiseringen, utvecklandet av moderna transportmedel, och förändringar i klasstrukturen har allt fler fått råd och möjlighet att resa. Massturism är ett modernt begrepp som kommer bestå så länge vårt välstånd och välfärd håller hög standard.
Vi har också konstaterat att våra mest grundläggande mänskliga behov lägger grunden för våra resvanor, därför kan vi inte skönja några större skillnader mellan den urtida turismen och den nutida. Vi har alltid törstat efter kunskap och starka upplevelser. Naturen, som läkande kraft, estetiskt under, eller källa för rekreation har och kommer förmodligen alltid locka människan. Det är synd om människan, sa Strindberg. Detta uttalande var lika giltigt igår som idag och imorgon. Det kommer alltid att finnas behov av platser som erbjuder nöje och vila.
Som vi förut berörde är människans behov de samma, men teknologin, och andra faktorer, erbjuder ett större urval av destinationer. När jag gick i grundskolan på 70-talet var folk fortfarande fascinerade av apolloprojektet och Neil Armstrongs berömda lilla steg för människan, och jättekliv för mänskligheten. Lärare, massmedier, och till och med skolböcker förutspådde att vi år 2000 skulle åka på charterresor till Mars, och att det skulle finnas kolonier på månen.
Dessa profetior har långt ifrån blivit verklighet, men fler och fler har insett den kommersiella potentialen i rymdresandet. Under de senaste åren har amerikanska miljardärer blivit pionjärer inom rymdturismindustrin, samtidigt som fler står i kö. Faktum är att vissa bedömare tror att organiserade charterresor ut i rymden bara är något år från att bli verklighet.
Kanske kommer också det frenetiska mediesamhället resultera i en renässans för friluftslivet. Kanske kommer vi inte längre ”ödsla” tid på att transportera oss flera hundra mil för att söka lugnet som för de flesta ändå återfinns bara någon mil från det egna hemmet. Kanske kommer globaliseringen att resultera i att det exotiska blir vardagligt, och det vardagliga – det närliggande – blir exotiskt. Endast framtiden kan utvisa hur dess turism kommer att te sig, men än sak är säker. Så länge det finns civiliserade samhällen kommer det finnas turism, i en eller annan form.
Vi har också konstaterat att våra mest grundläggande mänskliga behov lägger grunden för våra resvanor, därför kan vi inte skönja några större skillnader mellan den urtida turismen och den nutida. Vi har alltid törstat efter kunskap och starka upplevelser. Naturen, som läkande kraft, estetiskt under, eller källa för rekreation har och kommer förmodligen alltid locka människan. Det är synd om människan, sa Strindberg. Detta uttalande var lika giltigt igår som idag och imorgon. Det kommer alltid att finnas behov av platser som erbjuder nöje och vila.
Som vi förut berörde är människans behov de samma, men teknologin, och andra faktorer, erbjuder ett större urval av destinationer. När jag gick i grundskolan på 70-talet var folk fortfarande fascinerade av apolloprojektet och Neil Armstrongs berömda lilla steg för människan, och jättekliv för mänskligheten. Lärare, massmedier, och till och med skolböcker förutspådde att vi år 2000 skulle åka på charterresor till Mars, och att det skulle finnas kolonier på månen.
Dessa profetior har långt ifrån blivit verklighet, men fler och fler har insett den kommersiella potentialen i rymdresandet. Under de senaste åren har amerikanska miljardärer blivit pionjärer inom rymdturismindustrin, samtidigt som fler står i kö. Faktum är att vissa bedömare tror att organiserade charterresor ut i rymden bara är något år från att bli verklighet.
Kanske kommer också det frenetiska mediesamhället resultera i en renässans för friluftslivet. Kanske kommer vi inte längre ”ödsla” tid på att transportera oss flera hundra mil för att söka lugnet som för de flesta ändå återfinns bara någon mil från det egna hemmet. Kanske kommer globaliseringen att resultera i att det exotiska blir vardagligt, och det vardagliga – det närliggande – blir exotiskt. Endast framtiden kan utvisa hur dess turism kommer att te sig, men än sak är säker. Så länge det finns civiliserade samhällen kommer det finnas turism, i en eller annan form.
Sveriges turism på 50-talet och framåt
När arbetarrörelsen äntligen fick gehör för sina strävanden efter reglerad arbetstid och semester under 30-talet var det den aktiva och organiserade (som ett resultat av den socialistiska folkhemsrörelsen) fritiden som var ideal Man skulle använda sin fritid på ett meningsfullt sätt, som till exempel göra långa vandringar ut i naturen.
Miljömedvetenheten blev stor i mitten av förra seklet, och detta avspeglade sig i turismen. Skogsmulleprogrammen och diverse scoutförbund värvade tusentals medlemmar. Svensken skulle ”lära känna och ta hand naturen”. Men denna epok kännetecknas också av en enorm materiell tillväxt. Bilen tog över hästens roll som transportmedel, husvagnar ökade enormt, och alltfler människor fick förbättrad ekonomi, och än mer lagstadgad ledighet. Detta medförde bland annat att det utbredda friluftslivet materilariserades. Till exempel började svenska familjer ge sig ut på bilutflykter till naturen.
Turismen utvecklades till något av en industriverksamhet under 1950-talet, och denna utveckling var främst ett resultat av: tid, pengar och teknologi.
Dessutom rådde ett överskotte av flygplan efter andra världskriget som gjorde så att paketresorna i västvärlden ökade.
När så jet-flyget utvecklades under 50-talet medförde detta en snabb utbyggnad och uppbyggnad av charterturismen. Utvecklingen har sedermera formligen exploderat.
Under 60- och 70-talen hade folk det bra ställt, samtidigt som konsumtionssamhället accelererade. Resandets huvudsyfte började då övergå från att ha varit mer aktivt frilufts- eller bildningsbetonad till att bli en form av rekreation – en vilsam flykt från den stressiga vardagen.
Under 80-talet uppstod en mer specialiserad form av resande som ekoturism och vildmarksresor. Det kan röra sig om att se på djuren i sin rätta miljö i Afrika, eller resor till Nya Zeeland för äventyrssaktiviteter eller att besöka Inkaindinernas gamla boplatser i Anderna. Den gemensamma nämnaren för dessa resor är att naturen står i centrum. Om än en mer exotisk form av natur än den svenskarna var vana vid under den stora friluftsperioden i Sverige.
Ett annat turistfenomen som ökade kraftigt under 80-talet var weekendresorna. Denna typ av ”upplevelseresor” är något som är stort än idag. Människor har som oftast inte tid att göra långa rekreationsresor längre utan beger sig på en tredagarsresa till någon av kontinentens metropoler istället.
Avslutningsvis kan sägas att de senaste årtiondens resvanor bland svenskarna inte har ändrat sig nämnvärt. Den mest populära formen av resande är fortfarande charterresan till stranden, solen och alkoholen. Det som dock har förändrats är destinationerna. Om Spanien, med Mallorca och Kanarieöarna längre regerade på restoppen är det nu Thailand som har tagit över. Förmodligen på grund av att Thailand har en mer gynnsam valuta, billigare priser, och att det nuförtiden går snabbare och enklare att göra resor till andra sidan jordklotet. Frågan är dock vad som händer när flygbränslepriserna stiger och den politiska instabiliteten i länder som Thailand blir än mer uppenbar. Mer om framtidens turism i nästa blogginlägg.
Miljömedvetenheten blev stor i mitten av förra seklet, och detta avspeglade sig i turismen. Skogsmulleprogrammen och diverse scoutförbund värvade tusentals medlemmar. Svensken skulle ”lära känna och ta hand naturen”. Men denna epok kännetecknas också av en enorm materiell tillväxt. Bilen tog över hästens roll som transportmedel, husvagnar ökade enormt, och alltfler människor fick förbättrad ekonomi, och än mer lagstadgad ledighet. Detta medförde bland annat att det utbredda friluftslivet materilariserades. Till exempel började svenska familjer ge sig ut på bilutflykter till naturen.
Turismen utvecklades till något av en industriverksamhet under 1950-talet, och denna utveckling var främst ett resultat av: tid, pengar och teknologi.
Dessutom rådde ett överskotte av flygplan efter andra världskriget som gjorde så att paketresorna i västvärlden ökade.
När så jet-flyget utvecklades under 50-talet medförde detta en snabb utbyggnad och uppbyggnad av charterturismen. Utvecklingen har sedermera formligen exploderat.
Under 60- och 70-talen hade folk det bra ställt, samtidigt som konsumtionssamhället accelererade. Resandets huvudsyfte började då övergå från att ha varit mer aktivt frilufts- eller bildningsbetonad till att bli en form av rekreation – en vilsam flykt från den stressiga vardagen.
Under 80-talet uppstod en mer specialiserad form av resande som ekoturism och vildmarksresor. Det kan röra sig om att se på djuren i sin rätta miljö i Afrika, eller resor till Nya Zeeland för äventyrssaktiviteter eller att besöka Inkaindinernas gamla boplatser i Anderna. Den gemensamma nämnaren för dessa resor är att naturen står i centrum. Om än en mer exotisk form av natur än den svenskarna var vana vid under den stora friluftsperioden i Sverige.
Ett annat turistfenomen som ökade kraftigt under 80-talet var weekendresorna. Denna typ av ”upplevelseresor” är något som är stort än idag. Människor har som oftast inte tid att göra långa rekreationsresor längre utan beger sig på en tredagarsresa till någon av kontinentens metropoler istället.
Avslutningsvis kan sägas att de senaste årtiondens resvanor bland svenskarna inte har ändrat sig nämnvärt. Den mest populära formen av resande är fortfarande charterresan till stranden, solen och alkoholen. Det som dock har förändrats är destinationerna. Om Spanien, med Mallorca och Kanarieöarna längre regerade på restoppen är det nu Thailand som har tagit över. Förmodligen på grund av att Thailand har en mer gynnsam valuta, billigare priser, och att det nuförtiden går snabbare och enklare att göra resor till andra sidan jordklotet. Frågan är dock vad som händer när flygbränslepriserna stiger och den politiska instabiliteten i länder som Thailand blir än mer uppenbar. Mer om framtidens turism i nästa blogginlägg.
Turismen då och nu - större tillgänglighet men annars ingen större skillnad
Under 1800-talet genomgick människans transportmetoder en omvälvande utveckling. Om man tidigare hade använt sig mestadels av segelfartyg, började nu användandet av ångbåtar ta fart. Än mer viktigt var järnvägarnas utbredning. Framåtskridandet av dessa två kommunikationssätt resulterade att man kunde färdas längre, och billigare, samt att det blev möjligt att schemalägga transporter på ett helt annat sätt.
1800-talets accelererande industrialiseringsprocess resulterade också i nya sociala strukturer. Bland annat föddes det en stor medelklass. Resandet blev tillängligt för allt fler människor. Det är väl just kanske detta – den ökade tillgängligheten (Den ökade tillängligheten har sedermera förvandlats till ”massturism”, vilket förstås är ett relativt nytt fenomen.) för resande för fler människor – som skiljer äldre tiders turism från den moderna turismen.
Om vi då jämför nutidens turism som har sina rötter någonstans i 1800-talet ser vi att det visar sig som så många gånger förr att tiderna förändras men människan förblir densamma.
Sportevenemang är minst lika populära nu som de var under antikens Grekland, eller i Romarriket. Det finns fortfarande nöjescentrum i olika regioner av världen som mer eller mindre står utanför lagen, likt de stora nöjesanläggningarna i Rom. I det nutida Romarriket har vi Las Vegas som en klar parallell där prostitution och hasardspel är tillåtet. Nevada är ett av undantagen.
Fascinationen för badhus som rådde under romarnas tid lever kvar än idag. Många av de badorter som bildades under den perioden är fortfarande i bruk! Det går även att skönja lite mer abstrakta paralleller till turismen under romartiden och nu. Till exempel att resandet gick ned efter söndervittrandet av Pax Romana, eftersom det försämrade transportsäkerheten, världsfreden, och den allmänna ekonomin (många hävdar att kriget mot terrorismen från USA:s sida och stigande oljepriser kommer leda till en markant minskning av resor i världen framöver).
Andra slående paralleller som kan dras är mellan studenterna på 1600-talet, som skulle ”fostras genom resan”, och dagens backpackers som drar till Indien ”för att hitta sig själva”. Och förstås de rena utbytesstudenterna, samt bildningsresor och besök på historiska platser.
Sedan kan också nämnas upptäcksresandet som alltid har fascinerat människan, och fortfarande gör det. Problemet bara är att så gott som varje liten kvadratmeter på jordens yta redan upptäckts, därför är det nu rymden som är den sista utposten – the last frontier. Rymdturismen spås en lysande framtid.
Slutligen kan nämnas att världens äldsta bevis på turism finns ingraverat på pyramiderna och daterar sig tillbaka till 1200-talet. F. Kr. Det fascinerande i sammanhanget är förstås att pyramiderna än idag är ett av världens mest besökta turistmål. Inte mycket har förändrats som sagt.
1800-talets accelererande industrialiseringsprocess resulterade också i nya sociala strukturer. Bland annat föddes det en stor medelklass. Resandet blev tillängligt för allt fler människor. Det är väl just kanske detta – den ökade tillgängligheten (Den ökade tillängligheten har sedermera förvandlats till ”massturism”, vilket förstås är ett relativt nytt fenomen.) för resande för fler människor – som skiljer äldre tiders turism från den moderna turismen.
Om vi då jämför nutidens turism som har sina rötter någonstans i 1800-talet ser vi att det visar sig som så många gånger förr att tiderna förändras men människan förblir densamma.
Sportevenemang är minst lika populära nu som de var under antikens Grekland, eller i Romarriket. Det finns fortfarande nöjescentrum i olika regioner av världen som mer eller mindre står utanför lagen, likt de stora nöjesanläggningarna i Rom. I det nutida Romarriket har vi Las Vegas som en klar parallell där prostitution och hasardspel är tillåtet. Nevada är ett av undantagen.
Fascinationen för badhus som rådde under romarnas tid lever kvar än idag. Många av de badorter som bildades under den perioden är fortfarande i bruk! Det går även att skönja lite mer abstrakta paralleller till turismen under romartiden och nu. Till exempel att resandet gick ned efter söndervittrandet av Pax Romana, eftersom det försämrade transportsäkerheten, världsfreden, och den allmänna ekonomin (många hävdar att kriget mot terrorismen från USA:s sida och stigande oljepriser kommer leda till en markant minskning av resor i världen framöver).
Andra slående paralleller som kan dras är mellan studenterna på 1600-talet, som skulle ”fostras genom resan”, och dagens backpackers som drar till Indien ”för att hitta sig själva”. Och förstås de rena utbytesstudenterna, samt bildningsresor och besök på historiska platser.
Sedan kan också nämnas upptäcksresandet som alltid har fascinerat människan, och fortfarande gör det. Problemet bara är att så gott som varje liten kvadratmeter på jordens yta redan upptäckts, därför är det nu rymden som är den sista utposten – the last frontier. Rymdturismen spås en lysande framtid.
Slutligen kan nämnas att världens äldsta bevis på turism finns ingraverat på pyramiderna och daterar sig tillbaka till 1200-talet. F. Kr. Det fascinerande i sammanhanget är förstås att pyramiderna än idag är ett av världens mest besökta turistmål. Inte mycket har förändrats som sagt.
Studieresans betydelse för tuismens framväxt i Europa
Studenten har under en lång tid haft stor betydelse för samhällsutvecklingen. Studieresan började i slutet av 1500-talet bland den europeiska adeln. Under 1600-talet började dessa bildningsresor ta fart och det framförallt i England där man talade om vikten att genomföra 'The Grand Tour”. Det är möjligt att, utifrån detta begrepp, härleda ordet tourism (turism).
Även i Sverige begav sig storbondens och adelns söner iväg på bildningsresor ut i Europa. Resandet ansågs vara en god fostran för det fortsatta livet. Det engelska idealet, enligt författaren Francis bacon, för dessa bildningsresor var att eleven skulle behärska språket i de länder han besökte, denne skulle också sträva efter att träffa framstående personer, och se viktiga byggnader som kyrkor, handelshus och försvarsanläggningar. Men studenten uppmanades också bevittna kröningar och avrättningar. Inte helt olikt vår moderna form av katastrofturism…
Dessa studieresor blev så omfattande att det slutligen började tillverkas reseguider av modern karaktär. Dessutom blev som en följd av dessa ynglingars resor på kontinenten så populärt att alltfler började resa. Det var framförallt äldre inom borgarklassen som började resa för nöjes skull. De ville se och uppleva nya exotiska platser. Som en följd av detta började adeln överge sitt resande ute i Europa.
Istället började de exploatera orter längs kusten. Detta resulterade i en renässans för spa-orter, som började dyka upp lite överallt. Dessutom uppstod, under 1700- och 180-talet, en fascination för kusterna och havet, som tidigare hade betraktats som farligt, okontrollerbart och nyckfullt.
Viktigt att poängtera är också att världen krympte rent mentalt sett under 1700-talets upplysningstid. Allt mellan himmel och jord skulle observeras, kategoriseras, och arkiveras. Kunskapssamlandet blev själva grundsyftet med många resor. Och slutligen, bör nämnas, att den romantiska eran som växte fram under slutet på 1700-talet resulterade i en dyrkan av det exotiska och natursköna.
Även i Sverige begav sig storbondens och adelns söner iväg på bildningsresor ut i Europa. Resandet ansågs vara en god fostran för det fortsatta livet. Det engelska idealet, enligt författaren Francis bacon, för dessa bildningsresor var att eleven skulle behärska språket i de länder han besökte, denne skulle också sträva efter att träffa framstående personer, och se viktiga byggnader som kyrkor, handelshus och försvarsanläggningar. Men studenten uppmanades också bevittna kröningar och avrättningar. Inte helt olikt vår moderna form av katastrofturism…
Dessa studieresor blev så omfattande att det slutligen började tillverkas reseguider av modern karaktär. Dessutom blev som en följd av dessa ynglingars resor på kontinenten så populärt att alltfler började resa. Det var framförallt äldre inom borgarklassen som började resa för nöjes skull. De ville se och uppleva nya exotiska platser. Som en följd av detta började adeln överge sitt resande ute i Europa.
Istället började de exploatera orter längs kusten. Detta resulterade i en renässans för spa-orter, som började dyka upp lite överallt. Dessutom uppstod, under 1700- och 180-talet, en fascination för kusterna och havet, som tidigare hade betraktats som farligt, okontrollerbart och nyckfullt.
Viktigt att poängtera är också att världen krympte rent mentalt sett under 1700-talets upplysningstid. Allt mellan himmel och jord skulle observeras, kategoriseras, och arkiveras. Kunskapssamlandet blev själva grundsyftet med många resor. Och slutligen, bör nämnas, att den romantiska eran som växte fram under slutet på 1700-talet resulterade i en dyrkan av det exotiska och natursköna.
Turismens historia - utvecklingen från Mesopotamien till 1500-talet
Turismen är en samhällelig företeelse som sträcker sig så långt tillbaka som det funnits civilisationer. Turismens utveckling har genom historien gått hand i hand med sociala, teknologiska, ekonomiska, och transportmässiga förändringar. Den är med andra ord intressant, inte bara som ett ämne i sig, utan också för att den belyser andra stora förändringar i samhällets utveckling. Turismens historia är således inte bara en skildring av människans lust att resa och behov av rekreation – den är en lika mycket en skildring av mänsklighetens utveckling.
Turismen har förändrats och fortsätter att förändras i snabb takt i och med förvandlingar i det sociala landskapet, strukturförändringar i samhället, teknologiska landvinningar, och ekonomiska förändringar, etc.
Turismens begynnelse:
Den första formen av turism uppstod med största sannolikhet i civilisationens vagga – Mesopotamien – för cirka femtusen år sedan. Detta kan man sluta sig till genom att hänvisa till områdets relativt utvecklade samhälle. Till exempel uppstod det ett överflöd av föda i området som resulterade i att människor kunde frigöras från sina jordbrukssysslor, och ägna sig åt annat. Det var den nyfunna tillgången av fritid och inkomst som var de viktigaste faktorerna till att någon form av turism uppstod vid denna tid.
Det finns visserligen inga konkreta bevis på att turism förekom under denna tid, men det är logiskt att anta att detta var fallet eftersom alla förutsättningar för resande fanns tillgängliga.
Det är först i det antika Egypten forskare funnit bevis på att turistande förekommit. Bevis, i form av graffiti, som kan härledas så långt tillbaka som 1500-talet före Kristus har upptäckts i området. Då, likt nu, var det pyramiderna och andra monument i Nildalen som lockade besökande. Några sekel senare, i det antika Grekland, började människor alltmer intressera sig för världen utanför deras direkta hemmiljö. Dock var det förstås svårt såväl som dyrt att resa under denna period. Även om forskare tror sig veta att tiotusentals människor begav sig till de antika olympiska spelen vid Olympia.
Ett av de största hindren för att utveckla turism försvann i och med romarrikets uppbyggnad, och dess prioritering av väl fungerande vägnät. Det var också först under denna tid turismen förvandlades till ett sätt att fly vardagen och vila upp sig. Ett tecken så gott som något på att Pax Romana bärgade för välfärd och blomstrande samhällen. Människor sökte sig till vattendrag där man fiskade, badade och festade. Dessutom byggdes stora fritidsanläggningar som erbjöd alla sorters moderna bekvämligheter. Många av dessa anläggningar ansågs dessutom stå utanför lagen. Likheter mellan dessa romerska lustpalats och deras särställning inför lagen för onekligen tankarna till nutida nöjescentra, som till exempel Las Vegas, Nevada.
För välbärgade romare lockade historiska platser från antika kulturer. Dessutom skickades ynglingar iväg på bildningsresor till Aten och Rhodos. ”Anledningen var att man ansåg att dessa platser var kulturens ursprung och således av betydande vikt att besöka”
Värt att notera är också att idrotten spelade en stor roll för turismen även under romarnas tid, och att samtliga resor under denna tid, likt de epoker vi redogjort för tidigare, var förunnat de välbeställda i samhället.
Efter romarrikets fall följde en nedgång i turismen. Orsakerna till detta står främst att finna i att det som hade varit gynnsamt för turismen under romarnas tid nu krackelerade. Vägar och städer förföll, den rådande freden ersattes av instabilitet i många områden, och fattigdomen bredde ut sig över Europa. Medeltiden är dock känt för en form av resande, nämligen pilgrimsresorna. Dessa utvecklades till att bli en form av prehistorisk charter, eftersom man reste i organiserad form. Det var dock inte frågan om att åka ner till Spanien och ta några öl på Pepes Bodega.
Pilgrimsresorna var blodiga företag som syftade till att slå tillbaka ”de muslimska hedningarna”. Pilgrimsresor, eller religiösa resor överlag, är dock något som haft stor betydelse i historien. Än idag vallfärdar miljontals människor, från olika kulturer, till städer och länder långt bort från sina hem för att uppleva en starkt religiös känsla.
Under 1400- och 1500-talen rådde de stora upptäckarnas tid. Sjöfarare som Columbus och Magellan utforskade stora delar av den hitintills outforskade (för oss Européer) planeten. Fascinationen av långväga upptäcktsresor är något som följt mänskligheten in i modern tid. Som exempel kan nämnas Sven Hedin, Tor Heyerdahl, och även bestigningarna av orörda bergstoppar som Mount Everest som ”besegrades” 1953.
Turismen har förändrats och fortsätter att förändras i snabb takt i och med förvandlingar i det sociala landskapet, strukturförändringar i samhället, teknologiska landvinningar, och ekonomiska förändringar, etc.
Turismens begynnelse:
Den första formen av turism uppstod med största sannolikhet i civilisationens vagga – Mesopotamien – för cirka femtusen år sedan. Detta kan man sluta sig till genom att hänvisa till områdets relativt utvecklade samhälle. Till exempel uppstod det ett överflöd av föda i området som resulterade i att människor kunde frigöras från sina jordbrukssysslor, och ägna sig åt annat. Det var den nyfunna tillgången av fritid och inkomst som var de viktigaste faktorerna till att någon form av turism uppstod vid denna tid.
Det finns visserligen inga konkreta bevis på att turism förekom under denna tid, men det är logiskt att anta att detta var fallet eftersom alla förutsättningar för resande fanns tillgängliga.
Det är först i det antika Egypten forskare funnit bevis på att turistande förekommit. Bevis, i form av graffiti, som kan härledas så långt tillbaka som 1500-talet före Kristus har upptäckts i området. Då, likt nu, var det pyramiderna och andra monument i Nildalen som lockade besökande. Några sekel senare, i det antika Grekland, började människor alltmer intressera sig för världen utanför deras direkta hemmiljö. Dock var det förstås svårt såväl som dyrt att resa under denna period. Även om forskare tror sig veta att tiotusentals människor begav sig till de antika olympiska spelen vid Olympia.
Ett av de största hindren för att utveckla turism försvann i och med romarrikets uppbyggnad, och dess prioritering av väl fungerande vägnät. Det var också först under denna tid turismen förvandlades till ett sätt att fly vardagen och vila upp sig. Ett tecken så gott som något på att Pax Romana bärgade för välfärd och blomstrande samhällen. Människor sökte sig till vattendrag där man fiskade, badade och festade. Dessutom byggdes stora fritidsanläggningar som erbjöd alla sorters moderna bekvämligheter. Många av dessa anläggningar ansågs dessutom stå utanför lagen. Likheter mellan dessa romerska lustpalats och deras särställning inför lagen för onekligen tankarna till nutida nöjescentra, som till exempel Las Vegas, Nevada.
För välbärgade romare lockade historiska platser från antika kulturer. Dessutom skickades ynglingar iväg på bildningsresor till Aten och Rhodos. ”Anledningen var att man ansåg att dessa platser var kulturens ursprung och således av betydande vikt att besöka”
Värt att notera är också att idrotten spelade en stor roll för turismen även under romarnas tid, och att samtliga resor under denna tid, likt de epoker vi redogjort för tidigare, var förunnat de välbeställda i samhället.
Efter romarrikets fall följde en nedgång i turismen. Orsakerna till detta står främst att finna i att det som hade varit gynnsamt för turismen under romarnas tid nu krackelerade. Vägar och städer förföll, den rådande freden ersattes av instabilitet i många områden, och fattigdomen bredde ut sig över Europa. Medeltiden är dock känt för en form av resande, nämligen pilgrimsresorna. Dessa utvecklades till att bli en form av prehistorisk charter, eftersom man reste i organiserad form. Det var dock inte frågan om att åka ner till Spanien och ta några öl på Pepes Bodega.
Pilgrimsresorna var blodiga företag som syftade till att slå tillbaka ”de muslimska hedningarna”. Pilgrimsresor, eller religiösa resor överlag, är dock något som haft stor betydelse i historien. Än idag vallfärdar miljontals människor, från olika kulturer, till städer och länder långt bort från sina hem för att uppleva en starkt religiös känsla.
Under 1400- och 1500-talen rådde de stora upptäckarnas tid. Sjöfarare som Columbus och Magellan utforskade stora delar av den hitintills outforskade (för oss Européer) planeten. Fascinationen av långväga upptäcktsresor är något som följt mänskligheten in i modern tid. Som exempel kan nämnas Sven Hedin, Tor Heyerdahl, och även bestigningarna av orörda bergstoppar som Mount Everest som ”besegrades” 1953.
söndag 7 december 2008
Turism - välsignelse eller styggelse?
Del 3.
Del 1.
Del 2.
Turismen – välsignelse eller styggelse
Lars Aronsson hävdar att ungefärligen 500 miljoner internationella resande noteras årligen runt världen, och den inhemska turismen är ungefär 10 gånger större (Sandell). Dessutom sysselsätter denna industri mer än 130 miljoner människor. Siffrorna är svindlande och talar sitt tydliga språk: turismen är en av de största och viktigaste industrierna i världen.
Aronsson skriver: Samtidigt med att turismen under framförallt senare tid blivit alltmer ekonomiskt betydelsefull medför den både positiva och negativa konsekvenser i olika regioner.” (Sandell: 212). Några av de viktiga konsekvenserna är, enligt Aronsson, är ökade inkomster till både privata företag och till den offentliga sektorn, samt att den förstås skapar arbetstillfällen. Det finns dock negativa konsekvenser också. Dessa är ökade utgifter för delar av den offentliga sektorn, exploatering som en följd av kortsiktigt tänkande i utbyte mot snabba pengar, samt problem som kan relateras till turismens säsongkaraktär.
Men, även om turismen i många fall skadar miljön, innebär den ibland också ett ökat incitament för att bevara viss natur och miljö. Ingen vill ju till exempel åka till en regnskog som är totalt nedskräpad, och uthuggen. Och ingen vill se ett historiskt område som totalt förfallit. Aronsson påpekar också att turismen bidrar till vissa kulturvärden och traditioner bevaras. Ett exempel jag kan komma på från egen erfarenhet är många av de Maoriska uppvisningarna av traditionella ritualer under mitt besök på Nya Zeeland. Detta kan också vara ett exempel på någonting negativt i vissa fall. Eller som Aronsson uttrycker det: ”…den lokala kulturen blir kommersialiserad så att den förlorar sitt ursprungsvärde” (Sandell: 213).
Exploatering av värdefulla naturområden, samt en rubbning av den lokala sociala karaktären har länge varit ett problem. Många hävdar dessutom att detta är ett problem som bara kommer öka i framtiden. Detta är säkert sant, men jag skulle nog ändå vilja se turismen mer som en välsignelse än en styggelse. De goda effekterna uppväger de onda.
Många länders ekonomi skulle säkert kollapsa totalt om den globala turismen stagnerade alltför mycket. Dessutom går trenden, som jag skönjer den, alltmer mot ”autentiska upplevelser”, och detta skapar ytterligare incitament för lokala regioner runt om världen att bevara sina kulturskatter, sin tradition, och sin miljö.
Turister är inte längre blodtörstiga vikingar, eller guldhungriga conquisadorer, på jakt efter områden att plundra. Turisten är istället, som oftast, en människa som värdesätter jordens unika särdrag, och verkar, medvetet eller omedvetet, för att bevara dem.
Källor:
Historiska fakta är hämtade från ”A history of world societies”. Buckler, McKay, Hill. A history of world societies. Boston: Houghton Mifflin Company, 1996.
“Friluftshistoria”. Sandell, Klas, Sörlin, Sverker. 1999. Carlsson bokförlag.
Del 1.
Del 2.
Turismen – välsignelse eller styggelse
Lars Aronsson hävdar att ungefärligen 500 miljoner internationella resande noteras årligen runt världen, och den inhemska turismen är ungefär 10 gånger större (Sandell). Dessutom sysselsätter denna industri mer än 130 miljoner människor. Siffrorna är svindlande och talar sitt tydliga språk: turismen är en av de största och viktigaste industrierna i världen.
Aronsson skriver: Samtidigt med att turismen under framförallt senare tid blivit alltmer ekonomiskt betydelsefull medför den både positiva och negativa konsekvenser i olika regioner.” (Sandell: 212). Några av de viktiga konsekvenserna är, enligt Aronsson, är ökade inkomster till både privata företag och till den offentliga sektorn, samt att den förstås skapar arbetstillfällen. Det finns dock negativa konsekvenser också. Dessa är ökade utgifter för delar av den offentliga sektorn, exploatering som en följd av kortsiktigt tänkande i utbyte mot snabba pengar, samt problem som kan relateras till turismens säsongkaraktär.
Men, även om turismen i många fall skadar miljön, innebär den ibland också ett ökat incitament för att bevara viss natur och miljö. Ingen vill ju till exempel åka till en regnskog som är totalt nedskräpad, och uthuggen. Och ingen vill se ett historiskt område som totalt förfallit. Aronsson påpekar också att turismen bidrar till vissa kulturvärden och traditioner bevaras. Ett exempel jag kan komma på från egen erfarenhet är många av de Maoriska uppvisningarna av traditionella ritualer under mitt besök på Nya Zeeland. Detta kan också vara ett exempel på någonting negativt i vissa fall. Eller som Aronsson uttrycker det: ”…den lokala kulturen blir kommersialiserad så att den förlorar sitt ursprungsvärde” (Sandell: 213).
Exploatering av värdefulla naturområden, samt en rubbning av den lokala sociala karaktären har länge varit ett problem. Många hävdar dessutom att detta är ett problem som bara kommer öka i framtiden. Detta är säkert sant, men jag skulle nog ändå vilja se turismen mer som en välsignelse än en styggelse. De goda effekterna uppväger de onda.
Många länders ekonomi skulle säkert kollapsa totalt om den globala turismen stagnerade alltför mycket. Dessutom går trenden, som jag skönjer den, alltmer mot ”autentiska upplevelser”, och detta skapar ytterligare incitament för lokala regioner runt om världen att bevara sina kulturskatter, sin tradition, och sin miljö.
Turister är inte längre blodtörstiga vikingar, eller guldhungriga conquisadorer, på jakt efter områden att plundra. Turisten är istället, som oftast, en människa som värdesätter jordens unika särdrag, och verkar, medvetet eller omedvetet, för att bevara dem.
Källor:
Historiska fakta är hämtade från ”A history of world societies”. Buckler, McKay, Hill. A history of world societies. Boston: Houghton Mifflin Company, 1996.
“Friluftshistoria”. Sandell, Klas, Sörlin, Sverker. 1999. Carlsson bokförlag.
Arbetarrörelsen formar den moderna turismen.
Vad är turism? Del 2.
Del 1. Del 3.
Arbetarrörelsen formar den moderna turismen.
Runt sekelskiftet började alltfler ifrågasätta de hårda arbetsvillkoren som uppstått som en följd av en accelererande industrialism.
Under decennierna som följde fick dock de skoningslösa arbetsgivarna så ge vika för arbetarrörelsens krav. Ett nytt fenomen (i alla fall för de stora massorna) var fött – fritiden.
Arbetar- och nedre medelklassen var relativt köpstarka grupper, och att de fick en massa tid att spendera sina pengar på resulterade också i nya möjligheter för andra att tjäna pengar på. Turismnäringen började ta fart på allvar.
Under decennierna som följde utvidgades fritiden ytterligare, och möjligheten att resa (bättre tåg, mer och bättre vägar, samt flyg) förbättrades i takt med en ökad välfärd. Massturismen är en naturlig följd av denna utveckling. Aronsson skriver: ”Massturismen, karaktäriserad av den standardiserade charterresan, har genomgått en explosionsartad utveckling. Massturismens främsta kännetecken är den stora koncentrationen av besökare i tid och rum”. Vad, förutom, den ökade fritiden är det då som fått resandet att bli en så populär sysselsättning över så gott som hela världen? Låt oss tala lite om resandets incitament ur ett historiskt perspektiv.
Motivationen:
Ett samhälles värderingar, myter och ideal danar förstås den enskilde individens sociala karaktär. Tordsson drar historiska paralleller och menar, som exempel, att den amerikanska mentaliteten präglats av myten om ”the frontier” – det outforskade området mellan öst och den vilda västern.: ”…pionjären, blev tvungen att utveckla sådana egenskaper som dådkraft, självtillit, egensinne, hårda nypor, familjelojalitet. I mötet med vild amerikansk natur blev immigranten amerikan” (Sandell: 49). I England var det de upptäcksresande och kolonialtjänstemännen som stod i fokus för den nationella mytologin. Vad det gäller Sverige framhäver Lena Eskilsson att när arbetarrörelsen äntligen fick gehör för sina strävanden efter reglerad arbetstid och semester under 30-talet var det den aktiva och organiserade (som ett resultat av den socialistiska folkhemsrörelsen) fritiden som var ideal (Sandell). Man skulle använda sin fritid på ett meningsfullt sätt, som till exempel göra långa vandringar ut i naturen. Sandell & Sörlin påpekar att själva utgångspunkten för friluftsliv är frigjordhet från vardagen. Detta gäller såväl i tiden som i rummet. Man skall ta sig tid att föra sig bort från sin vardagliga plats. Eller som STF skrev när friluftslivet fortfarande var ungt: ”Styr som örnen din färd till fjällen” (Sandell: 261).
Under 60- och 70-talen hade folk det bra ställt, samtidigt som samhället blev alltmer stressigt. Resandets huvudsyfte började då övergå från att ha varit mer aktivt frilufts- eller bildningsbetonad till att bli en form av rekreation – en vilsam flykt från den stressiga vardagen.
Aronsson påpekar dock att det under 80-talet uppstod en mer specialiserad form av resande: ”Nämnas kan ekoturism, äventyrs- och vildmarksresor. Det kan röra sig om att se på bergsgorillor i Rwanda, att åka till Australien för vildmarksaktiviteter eller att besöka Inkaindianernas boplatser i Anderna i Peru. Det centrala för dessa resor är att naturen står i centrum” (Sandell: 210). Back till basics alltså. Förmodligen hade denna 80-talsutveckling att göra med årtiondets minst sagt starka karriäristinriktade yuppieideal. Folk blev trötta på att ständigt leta efter svindyra, hippa, takvåningar i storstäder och gick således tillbaka till sina rötter – i en något moderniserad form. Sedan kom backpackerkulturen och förvandlade ”turist” till ett skällsord. Plötsligt stod den unika upplevelsen i centrum. Ungdomar åkte i stora horder till Indien, och andra oexploaterade resmål, för att ”hitta sig själva”.
Vad det gäller skillnader i resepreferenser mellan könen kan det i sammanhanget vara intressant att påpeka (enligt Sahlberg) att kvinnor riktar in sig på områden som hälsa och kroppsvård, utbildning, kultur, aktiviteter som är mer sociala till sin karaktär, samt shopping. Män, däremot, lutar mer åt resor som innefattar natur, nöjen, idrott och andra evenemang.
Del 1. Del 3.
Arbetarrörelsen formar den moderna turismen.
Runt sekelskiftet började alltfler ifrågasätta de hårda arbetsvillkoren som uppstått som en följd av en accelererande industrialism.
Under decennierna som följde fick dock de skoningslösa arbetsgivarna så ge vika för arbetarrörelsens krav. Ett nytt fenomen (i alla fall för de stora massorna) var fött – fritiden.
Arbetar- och nedre medelklassen var relativt köpstarka grupper, och att de fick en massa tid att spendera sina pengar på resulterade också i nya möjligheter för andra att tjäna pengar på. Turismnäringen började ta fart på allvar.
Under decennierna som följde utvidgades fritiden ytterligare, och möjligheten att resa (bättre tåg, mer och bättre vägar, samt flyg) förbättrades i takt med en ökad välfärd. Massturismen är en naturlig följd av denna utveckling. Aronsson skriver: ”Massturismen, karaktäriserad av den standardiserade charterresan, har genomgått en explosionsartad utveckling. Massturismens främsta kännetecken är den stora koncentrationen av besökare i tid och rum”. Vad, förutom, den ökade fritiden är det då som fått resandet att bli en så populär sysselsättning över så gott som hela världen? Låt oss tala lite om resandets incitament ur ett historiskt perspektiv.
Motivationen:
Ett samhälles värderingar, myter och ideal danar förstås den enskilde individens sociala karaktär. Tordsson drar historiska paralleller och menar, som exempel, att den amerikanska mentaliteten präglats av myten om ”the frontier” – det outforskade området mellan öst och den vilda västern.: ”…pionjären, blev tvungen att utveckla sådana egenskaper som dådkraft, självtillit, egensinne, hårda nypor, familjelojalitet. I mötet med vild amerikansk natur blev immigranten amerikan” (Sandell: 49). I England var det de upptäcksresande och kolonialtjänstemännen som stod i fokus för den nationella mytologin. Vad det gäller Sverige framhäver Lena Eskilsson att när arbetarrörelsen äntligen fick gehör för sina strävanden efter reglerad arbetstid och semester under 30-talet var det den aktiva och organiserade (som ett resultat av den socialistiska folkhemsrörelsen) fritiden som var ideal (Sandell). Man skulle använda sin fritid på ett meningsfullt sätt, som till exempel göra långa vandringar ut i naturen. Sandell & Sörlin påpekar att själva utgångspunkten för friluftsliv är frigjordhet från vardagen. Detta gäller såväl i tiden som i rummet. Man skall ta sig tid att föra sig bort från sin vardagliga plats. Eller som STF skrev när friluftslivet fortfarande var ungt: ”Styr som örnen din färd till fjällen” (Sandell: 261).
Under 60- och 70-talen hade folk det bra ställt, samtidigt som samhället blev alltmer stressigt. Resandets huvudsyfte började då övergå från att ha varit mer aktivt frilufts- eller bildningsbetonad till att bli en form av rekreation – en vilsam flykt från den stressiga vardagen.
Aronsson påpekar dock att det under 80-talet uppstod en mer specialiserad form av resande: ”Nämnas kan ekoturism, äventyrs- och vildmarksresor. Det kan röra sig om att se på bergsgorillor i Rwanda, att åka till Australien för vildmarksaktiviteter eller att besöka Inkaindianernas boplatser i Anderna i Peru. Det centrala för dessa resor är att naturen står i centrum” (Sandell: 210). Back till basics alltså. Förmodligen hade denna 80-talsutveckling att göra med årtiondets minst sagt starka karriäristinriktade yuppieideal. Folk blev trötta på att ständigt leta efter svindyra, hippa, takvåningar i storstäder och gick således tillbaka till sina rötter – i en något moderniserad form. Sedan kom backpackerkulturen och förvandlade ”turist” till ett skällsord. Plötsligt stod den unika upplevelsen i centrum. Ungdomar åkte i stora horder till Indien, och andra oexploaterade resmål, för att ”hitta sig själva”.
Vad det gäller skillnader i resepreferenser mellan könen kan det i sammanhanget vara intressant att påpeka (enligt Sahlberg) att kvinnor riktar in sig på områden som hälsa och kroppsvård, utbildning, kultur, aktiviteter som är mer sociala till sin karaktär, samt shopping. Män, däremot, lutar mer åt resor som innefattar natur, nöjen, idrott och andra evenemang.
Vad är turism?
Del 1.
Del 2. Del 3.
Inledning:
Redan på 600-talet började de första upptäcksresandena utforska Europa i en större skala. Det var vikingarna som mellan det sjätte och nionde århundradet utforskade stora delar av Europas kustlinjer. Trots deras relativt primitiva båtar kom de så långt söderut som Sicilien. Några århundraden senare tog korsfararna vid där vikingarna slutade, men deras ”upptäcktsfärder” kom till sin ände när de islamiska arméerna växte sig tillräckligt starka för att kasta ut de europeiska inkräktarna. Och när Portugal 1415 intog den marockanska kuststaden Ceuta signalerade detta starten på ”the Age of Exploration”. Under denna period, som varade i flera sekel framöver, utforskades så gott som hela världen.
Den gemensamma nämnaren för såväl, vikingarna, som korsfararna, och de stora sjöfararnas resor från 1400- till 1700-talet var jakten på guld, handels- och råvaror. Visserligen spelade förstås den mänskliga lusten att upptäcka en stor roll, men alla dessa äventyrliga resor behövde finansieras. Columbus t.ex. lockade den spanske kungen och drottningen med löften om guld och rikedomar. Och de spanska conquistadorerna ödelade stora delar av Sydamerika på grund av dess rikedomar; Nordamerikas naturtillgångar blev i slutändan dess urinvånares fall, exemplen på utforskningar i girighetens namn är otaliga. I vår tid är dock förhållandet mellan ”besökare” och urinvånare det rakt motsatta. De flesta länder arbetar aktivt med att försöka locka så många moderna conquisadores – turister - till sitt land som möjligt.
Mitt syfte med denna artikelserie är att besvara frågan om varför den moderna turismen uppstod. Och vad är det som motiverar turisten att lämna hemmets trygghet och spendera sitt sparkapital i fjärran länder? Samt, slutligen: vad innebär massturismen för turismregionen?
Turismen – ett barn av sin tid
De huvudaspekter, vad det gäller friluftslivets historia, som tas upp i boken ”Friluftshistoria” av Klas Sandell och Sverker Sörlin är mycket intressanta, och belyser hur friluftslivet (vilket ju går hand i hand med övrig turism) uppstått i takt med födelsen av nya institutioner, ideal och andra samhällsfenomen. Till exempel framhäver de att omkring förra sekelskiftet präglades friluftslivet av individuella prestationsideal, och den inspirerades av vetenskapliga expeditioner och romantisk civilisations kritik (Sandell).
Detta är föga förvånande eftersom hela västvärlden vid denna tidpunkt präglades av den viktorianska tidens ideal. Phileas Foggs resa runt jorden på 80 dagar, och fantastiska äventyrsböcker (föregångare till Science Fiction genren) av bland annat Jules Verne speglar den tidens fascination av exotiska världar och den moderna vetenskapens möjligheter. Kolonialmakterna blomstrade vid denna tidpunkt, och stormakter som Frankrike och England utforskade och koloniserade de djupaste delarna av Afrika och Sydostasien kring sekelskiftets slut. Mansidealet var en bildad äventyrare som inte fruktade något. Till exempel Stanley och Livingstone.
Del 2. Del 3.
Inledning:
Redan på 600-talet började de första upptäcksresandena utforska Europa i en större skala. Det var vikingarna som mellan det sjätte och nionde århundradet utforskade stora delar av Europas kustlinjer. Trots deras relativt primitiva båtar kom de så långt söderut som Sicilien. Några århundraden senare tog korsfararna vid där vikingarna slutade, men deras ”upptäcktsfärder” kom till sin ände när de islamiska arméerna växte sig tillräckligt starka för att kasta ut de europeiska inkräktarna. Och när Portugal 1415 intog den marockanska kuststaden Ceuta signalerade detta starten på ”the Age of Exploration”. Under denna period, som varade i flera sekel framöver, utforskades så gott som hela världen.
Den gemensamma nämnaren för såväl, vikingarna, som korsfararna, och de stora sjöfararnas resor från 1400- till 1700-talet var jakten på guld, handels- och råvaror. Visserligen spelade förstås den mänskliga lusten att upptäcka en stor roll, men alla dessa äventyrliga resor behövde finansieras. Columbus t.ex. lockade den spanske kungen och drottningen med löften om guld och rikedomar. Och de spanska conquistadorerna ödelade stora delar av Sydamerika på grund av dess rikedomar; Nordamerikas naturtillgångar blev i slutändan dess urinvånares fall, exemplen på utforskningar i girighetens namn är otaliga. I vår tid är dock förhållandet mellan ”besökare” och urinvånare det rakt motsatta. De flesta länder arbetar aktivt med att försöka locka så många moderna conquisadores – turister - till sitt land som möjligt.
Mitt syfte med denna artikelserie är att besvara frågan om varför den moderna turismen uppstod. Och vad är det som motiverar turisten att lämna hemmets trygghet och spendera sitt sparkapital i fjärran länder? Samt, slutligen: vad innebär massturismen för turismregionen?
Turismen – ett barn av sin tid
De huvudaspekter, vad det gäller friluftslivets historia, som tas upp i boken ”Friluftshistoria” av Klas Sandell och Sverker Sörlin är mycket intressanta, och belyser hur friluftslivet (vilket ju går hand i hand med övrig turism) uppstått i takt med födelsen av nya institutioner, ideal och andra samhällsfenomen. Till exempel framhäver de att omkring förra sekelskiftet präglades friluftslivet av individuella prestationsideal, och den inspirerades av vetenskapliga expeditioner och romantisk civilisations kritik (Sandell).
Detta är föga förvånande eftersom hela västvärlden vid denna tidpunkt präglades av den viktorianska tidens ideal. Phileas Foggs resa runt jorden på 80 dagar, och fantastiska äventyrsböcker (föregångare till Science Fiction genren) av bland annat Jules Verne speglar den tidens fascination av exotiska världar och den moderna vetenskapens möjligheter. Kolonialmakterna blomstrade vid denna tidpunkt, och stormakter som Frankrike och England utforskade och koloniserade de djupaste delarna av Afrika och Sydostasien kring sekelskiftets slut. Mansidealet var en bildad äventyrare som inte fruktade något. Till exempel Stanley och Livingstone.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)