En blick in i framtiden

Vi har hittills gått igenom hur våra resvanor följer den generella samhällsutvecklingen. I turismens begynnelse var det endast de välbeställda som hade råd att resa och rekreera sig i flotta nöjesanläggningar eller vid havet. Men i takt med industrialiseringen, demokratiseringen, utvecklandet av moderna transportmedel, och förändringar i klasstrukturen har allt fler fått råd och möjlighet att resa. Massturism är ett modernt begrepp som kommer bestå så länge vårt välstånd och välfärd håller hög standard.

Vi har också konstaterat att våra mest grundläggande mänskliga behov lägger grunden för våra resvanor, därför kan vi inte skönja några större skillnader mellan den urtida turismen och den nutida. Vi har alltid törstat efter kunskap och starka upplevelser. Naturen, som läkande kraft, estetiskt under, eller källa för rekreation har och kommer förmodligen alltid locka människan. Det är synd om människan, sa Strindberg. Detta uttalande var lika giltigt igår som idag och imorgon. Det kommer alltid att finnas behov av platser som erbjuder nöje och vila.

Som vi förut berörde är människans behov de samma, men teknologin, och andra faktorer, erbjuder ett större urval av destinationer. När jag gick i grundskolan på 70-talet var folk fortfarande fascinerade av apolloprojektet och Neil Armstrongs berömda lilla steg för människan, och jättekliv för mänskligheten. Lärare, massmedier, och till och med skolböcker förutspådde att vi år 2000 skulle åka på charterresor till Mars, och att det skulle finnas kolonier på månen.

Dessa profetior har långt ifrån blivit verklighet, men fler och fler har insett den kommersiella potentialen i rymdresandet. Under de senaste åren har amerikanska miljardärer blivit pionjärer inom rymdturismindustrin, samtidigt som fler står i kö. Faktum är att vissa bedömare tror att organiserade charterresor ut i rymden bara är något år från att bli verklighet.

Kanske kommer också det frenetiska mediesamhället resultera i en renässans för friluftslivet. Kanske kommer vi inte längre ”ödsla” tid på att transportera oss flera hundra mil för att söka lugnet som för de flesta ändå återfinns bara någon mil från det egna hemmet. Kanske kommer globaliseringen att resultera i att det exotiska blir vardagligt, och det vardagliga – det närliggande – blir exotiskt. Endast framtiden kan utvisa hur dess turism kommer att te sig, men än sak är säker. Så länge det finns civiliserade samhällen kommer det finnas turism, i en eller annan form.